Paradigmes & réflexions...

Melanesian herritor populu bated eraiki du alegiazko aireportu bat zur tindatuez osatur zetako ? Uste baitsuen beren uhartearen sainetik hegeldatzen ikusten zitusten begazhinak jainhoak zirela, eta nahi baizituzten bereganatu. Gogoela miragarri berak du kudeatzen gizarte kontsumitzailea ekoizpen lantuez jabetzen da, apaindurak, ingurugiroak, moldatuz, eta ilxarotuz zorianaren ikur adierazgarriak metatzean zoriena etorriko zaiola.
En Mélanésie, une peuplade indigène a bâti un simulacre d'aéroport en bois peint. Pourquoi ? Parce qu'ils croyaient que les avions qu'ils voyaient voler étaient des dieux et qu'ils voulaient les attirer à eux.
C'est la même pensée magique qui régit la société de consommation. Le consommateur s'entoure d'objets manufacturés qu'il organise en panoplies, en ambiances, en espérant qu'à force d'accumuler les signes extérieurs du bonheur, celui-ci viendra.